Argument mot reklamfinansiering av lokal television i Sverige

Utdrag ur
TV-politiken (SOU 1989:73)
betänkande av den statliga TV-utredningen 1989


Utredarens överväganden ang. reklamregler för kabel-TV-sändningar:

Egensändningar

Det nuvarande förbudet mot reklam i egensändningar i kabel har motiverats med en hänvisning till det rådande reklamförbudet i svensk TV. Då inställer sig frågan om ett upphävande av detta reklamförbud också innebär att reklam bör bli tillåten i egensändningar.

Enligt min mening här denna fråga diskuteras från två synvinklar. Den ena är vilken effekt reklam i lokala sändningar skulle fä för de lokala sändningarnas karaktär. Den andra är vilka följder lokala reklamsändningar skulle få för de rikstäckande, reklamfinansierade TV-sändningarna.

När kabellagen infördes underströks värdet i att lokalt verksamma föreningar; grupper och andra organ skulle få möjlighet att nå allmänheten med nyheter, information, debatt och kulturprogram (prop. 1984185: 199 s. 48). Med hänsyn till svårigheten att producera attraktiva lokala program, särskilt för personer och grupper utan erfarenhet av TV-mediet, ställdes vissa regler upp för att förhindra att de lokala programmen trängs ut av centralt producerat material.

Erfarenheterna av de lokala sändningarnas utveckling har i allt väsentligt bekräftat den uppfattning om svårigheterna i lokal TV-produktion som kom till uttryck i propositionen. Om en något så när omfattande och ambitiös lokal programverksamhet skall komma till stånd krävs ett engagerat arbete av mänga lokalt verksamma personer. Det är fråga om amatörverksamhet där de medverkandes glädje och tillfredsställelse kan vara en lika viktig faktor som publikens uppskattning av programmen.

Ett införande av reklam i sändningarna skulle knappast underlätta utvecklingen av lokal-TV som ett medium för föreningar, amatörgrupper och lokala eldsjälar. I stället skulle annonsörernas krav leda till att man bytte ut de enkla föreningsproduktionerna mot mer professionellt gjorda program för att nä större publik. Kostnaderna för detta skulle troligen överstiga de möjliga inkomsterna från reklam. Erfarenheterna hittills av försöken att reklamfinansiera lokala TV-sändningar i Danmark tyder på det.

Den slutsats som jag drar är att reklam i lokala egensändningar skulle medföra att karaktären av lokalt förankrad verksamhet försvann, utan att det på de flesta orter blev möjligt att med reklaminkomsternas hjälp bedriva andra former av lokal-TV.

Radiolagsutredningen har i betänkandet (SOU 1989:7) Vidgad etableringsfrihet för nya medier föreslagit att krav på tillstånd inte längre skall gälla för egentlig text~TV och vissa andra typer av dataöverföringar. Om detta förslag genomförs blir det möjligt för lokala kabelsändarföretag att sända reklam i text-TV. En sådan verksamhet skulle kunna ge välbehövliga inkomster utan att ge de negativa effekter för programverksamheten som reklaminslag i själva programmen skulle få.

Även om det i de flesta fall inte synes vara möjligt att bedriva egentlig lokal-TV med hjälp av reklam i programmen skulle lokala TV-sändningar med reklam kunna utvecklas på ett sätt som skadade ett riks- täckande reklam-TV-företag. Ett företag som går ut med ett förinspelat programutbud med reklam i t.ex. de största städerna skulle kunna ta en del av de inkomster som det rikstäckande reklam-TV-företaget annars skulle ha fått.

Även hänsynen till möjligheten att bedriva rikstäckande reklamfinansierade TV-sändningar i allmänhetens tjänst talar alltså för att reklam- f'örbud även i fortsättningen bör gälla för lokala egensändningar i kabelnät.

Jag vill slutligen erinra om att de bedömningar som gjorts av effekten av TV-reklam på dagspressens annonsinkomster, och som innebär att dessa effekter i de flesta fall torde bli obetydliga, endast omfattar rikstäckande sändningar. Lokal reklam i kabelnät skulle på ett helt annat sätt hota de lokala tidningarnas ekonomi.

Min slutsats är därför att reklamsändningar inte bör få förekomma i lokala egensändningar i kabelnät även om rikstäckande reklam-TV skulle införas.

Utredare: Sverker Gustavsson, statssekreterare